PFAS är förknippat med en rad hälsoeffekter som till exempel effekter på sköldkörtel, lever och fettomsättning. Dessutom kan hormon- och immunförsvaret påverkas av långvarig exponering, men ytterligare forskning behövs. Detsamma gäller cancer vid ”låg” exponering. PFAS lagras dock inte i fettvävnad på samma sätt som många andra organiska föroreningar. En annan skillnad är att PFAS förekommer i form av både mono- och polymerer, även om det är monomererna som är av primär betydelse i näringskedjan. Längre PFAS-molekyler (>C6-C8, beroende på struktur) anses vanligtvis vara bioackumulerande och därför viktiga att bestämma i mat/biota. Detsamma kan vara fallet för vissa prekursorer t.ex. PFOSA som kan bilda PFOS vid nedbrytning. Eurofins tillhandahåller också ett komplett sortiment för alla typer av prover med ledande rapporteringsgränser.
EFSA:s TWI-värde för PFAS4 på 4,4 ng/kg kroppsvikt/vecka från 2020 har ökat medvetenheten om mat, inte minst fisk och barnmat (se ”lagstiftning”). Dessutom visar forskning att grödor och frukt också kan ta upp PFAS i viss utsträckning. Gränsvärden inom EU för PFAS4 (individ och summa) gäller från 2023. Det finns även en rekommendation i EU om screening inom 2022-25.