Dricksvattenanalys

En stor skillnad mellan PFAS och många andra organiska föroreningar är att de flesta av ämnena har en relativt hög vattenlöslighet, vilket speciellt gäller för fluorerade sulfonater och syror (t.ex. PFOS ca 550 och PFOA >3500 mg/l). Vattensystemen blir därför ofta en sänka för dessa föreningar och detta kan påverka dricksvatten som utvinns från både yt- och grundvatten.

Flera fall av förorenade dricksvattentäkter har upptäckts under de senaste 10 åren, i SE till exempel Uppsala och Ronneby. Mot denna bakgrund har nationella livsmedelsmyndigheter infört riktvärden. Med EU:s reviderade dricksvattendirektiv (EU 2020/2184; DWD) har PFAS blivit obligatoriskt. EFSA:s (EU Food Safety Authority) TWI värde (tolerabelt veckointag) har ytterligare accelererat utvecklingen med nationella gränsvärden för PFAS4 (se "PFAS-lagstiftning" för mer info) i SE och DK, med andra länder som potentiellt kan följa efter. I USA har en ny ”national primary drinking water regulation” föreslagits (mars 23) som omfattar totalt sex PFAS